Playoff-hjälten tillbaka i Båstad
Av Johan Jönsson
Det svenska fotbollslandslaget brukar ladda upp inför mästerskap i Båstad. Så blev det inte den här sommaren. Tiden var för knapp och uppladdningen inför VM fick i stället ske i Stockholm. Men en landslagsspelare kom ändå till Båstad, i skadade play off-hjälten Gustav Lundgren.
När GAIS förlade sitt träningsläger till Örebäcksvallen fanns Gustav Lundgren på plats. Den skadade playoff-hjälten som fick se sin egen mästerskapsdröm gå i kras bara dagar efter att han varit med och tagit Sverige till VM.
– Att jag missade VM är något jag kommer bära med mig resten av livet, säger Lundgren.
Det är en ganska sömnig träningsmatch mellan GAIS och Halmstads BK som spelas denna sommareftermiddag. Matchen är en del av förberedelserna inför den allsvenska återstarten, men runt planen finns ändå ett visst intresse. Drygt 300 åskådare hade tagit sig till Örebäcksvallen, grillen gick varm i pausen och flera ungdomar samlades runt den spelare som kanske fått den största kultstatusen i svensk fotboll det senaste året.
För bara några år sedan spelade Gustav Lundgren division 2-fotboll med Onsala.
I dag är han landslagsspelare.
Hans resa är en av de mest osannolika i svensk elitfotboll. Som 30-åring fick han sitt stora genombrott i landslaget. Debuten kröntes med mål och kort därefter blev han en viktig del av Sveriges väg till VM.
Ingen som följde playoff-finalen mot Polen har glömt vad som hände i slutminuterna.
Med matchen på väg mot förlängning tog sig Lundgren fram på högerkanten. Hans aktion var starten på det som några sekunder senare slutade med att Viktor Gyökeres skickade in segermålet och säkrade Sveriges VM-biljett. Någon assist fick Lundgren aldrig, men hans roll i avgörandet gjorde att många efteråt ser honom en av kvalspelets stora hjältar.
Sedan kom det brutala bakslaget.
Bara dagar efter playoff-matchen slet han av hälsenan under en uppvärmning.
Säsongen var över.
VM-drömmen släckt.
När Lundgren nu promenerar runt Örebäcksvallens välskötta gräsmatta märks skadan fortfarande. Han haltar lätt när han stannar till för att prata med tidningen. Trots besvikelsen möter han både frågor och autografjägare med samma lugn.
– Det är väl mest att jag är lite stel. Jag får fortfarande inte gå för mycket på en dag. Men jag kan börja styrketräna vänsterbenet mer nu, vilket känns bra, säger han.
Det har gått tio veckor sedan operationen. Läkningen går bättre än planerat.
– Allting går till och med lite bättre än väntat. Jag ska inte klaga. Det är egentligen huvudet man får jobba mest med. Själva läkningen har gått väldigt fint.
Prognosen ligger på mellan sju och nio månader, men Lundgren vill inte fastna vid några datum.
– Nästa grej är att börja jogga om ett par veckor. Sedan får man ta nästa steg. Jag känner ingen anledning att stressa. Den här säsongen har jag stängt för egen del.
Målsättningen är i stället att vara redo när försäsongen startar i januari.
Trots att han inte kan träna fullt följer han med laget på läger. Gemenskapen betyder mycket.
– Det är självklart för mig att vara med runt laget. Det ger mig mycket mentalt. Det känns ändå ganska normalt även om jag inte kan spela fotboll just nu.
Båstad har dessutom blivit något av en favoritplats för GAIS.
– Det är andra året i rad vi är här. Vi har det hur bra som helst. Hotellet är toppen och planen är jättebra. Det är ett perfekt ställe att starta upp på, säger Lundgren.
Samtidigt är det omöjligt att undvika tankarna på landslaget.
VM finns överallt.
I tv-sändningar, på sociala medier och i samtalen runt omkring honom.
– Jag följer alla matcher. Jag vill inte missa det. Men det är klart att det är tufft. Jag hade velat vara där och ge mig själv möjligheten. Det kanske har varit lite jobbigare mentalt än vad jag trodde att det skulle vara.
– Det är inte säkert att jag blivit uttagen och det hade kanske varit ännu jobbigare. Men nu fick jag inte ens chansen. Det värsta är inte matcherna. Det jobbiga är att inte få vara med på själva resan. Jag har kontakt med killarna och vet hur roligt de har tillsammans.
Han stannar upp en stund.
– Jag får väl lära mig att leva med tanken på vad som kunde ha varit.
Men mitt i sorgen finns också stoltheten.
Över playoff-matchen.
Över resan från division 2 till landslaget.
Över att ha varit med och tagit Sverige till VM.
– Att få komma in mot Polen och bidra… Det var en otrolig match att få vara med om. Den kommer jag absolut bära med mig resten av livet.
Och den stora moroten framåt?
– Att komma tillbaka till landslaget igen.
Själva träningsmatchen slutade 1–1. GAIS tog ledningen genom Max Andersson, som tryckte in sin egen retur i den 56:e minuten. Men HBK:s 18-årige Oliver Kapsimalis kvitterade med ett välplacerat vänsterskott i det närmaste krysset tjugo minuter senare.
För arrangören blev eftermiddagen en framgång.
Båstads GIF:s klubbchef Anette Eriksson var nöjd när publiken strömmade till.
– Jag skulle säga att det blev över förväntan. Vi har kanske 150 personer på en vanlig A-lagsmatch. Här var det ungefär det dubbla, säger hon.
Föreningen valde fri entré och satsade i stället på försäljning i kiosken.
– Det fungerar jättebra. Folk kommer hit, ser bra fotboll och handlar i kiosken. Det blir en bra dag för alla.
Hur går det då för Sverige i VM?
– Efter den här starten finns alla förutsättningar att det ska bli riktigt bra. Man kommer ju bara ihåg hur kul det var vid VM i Ryssland när Sverige gick bra. Jag hoppas att det kan bli så denna sommaren med. Då kommer det bli helt otroligt. Nu är jag som en vanlig supporter samtidigt som jag försöker peppa grabbarna så mycket som möjligt, säger Gustav Lundgren.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
