Hannas vinresa: Från Sidney via Jukkasjärvi till Bjäre

Av Joakim Ormsmarck

Hon började utan vinkunskap i en bar i Sydney. I dag är Hanna Lundgren finalist i en av branschens mest prestigefyllda tävlingar – och arbetar mitt i den skånska vinrevolutionen. Det här är berättelsen om nyfikenhet, envishet och att våga följa vägen dit den leder.
Det börjar inte i en vinkällare. Det börjar i en bar i Sydney.

När Hanna Lundgren utbildar sig till bartender 2017 är vin långt ifrån fokus. Resandet tar henne vidare genom Australien och Spanien, utan någon tydlig plan Kanske och att arbeta med vin var oavsett vilket inte ännu på kartan.

– Jag hade inte särskilt bra koll på vin överhuvudtaget. Det var mest cocktails.

När hon återvänder till Sverige söker hon ett servisjobb på Ishotellet i Jukkasjärvi. Där förändras allt. Plötsligt står hon i en restaurang med tolvrätters avsmakningsmeny och vinpaket.

– Jag visste egentligen inte så mycket och kände direkt att jag inte hade koll. Och jag gillar inte den känslan.

Det blir startskottet. Hon börjar läsa, fråga, smaka. Ett intresse växer fram, steg för steg.

– Det ena ledde till det andra. Och när jag fick prova vin till maten var det smakkombinationer jag aldrig upplevt tidigare. Då kände jag att det här vill jag förstå.

Vägen vidare går via sommelierutbildning på Vinkällan i Stockholm, där hon får stipendium. Men det är först när teori möter praktik som allt faller på plats.

– Jag hade mycket teoretisk kunskap, men nästan ingen praktisk erfarenhet. Och det är ju minst lika viktigt.

Efter en period på Gotland tar hon nästa steg till Thora Vingård med Restaurang Flora här på Bjäre – en vingård med restaurang, där vin inte bara serveras utan också produceras.

– Att gå från service till att stå ute i vingården och klippa druvor, det är något helt annat. Man förstår vinet på ett nytt sätt.

Här arbetar hon i restaurangen, håller vinprovningar och guidar gäster – samtidigt som hon följer arbetet i vingården på nära håll. Det är en roll som få svenska sommelierer tidigare haft möjlighet till.

– Många tror att det är ett glamouröst yrke, men det är ganska slitigt. Det är mycket arbete bakom.

Hanna Lundgrens finsmakarresa gick från en bar i Sidney till restaurang på Bjäre. Foto: Anders Sällström

Parallellt har hon tävlat i flera år. I år nådde hon final i Lily Bollinger – en tävling som testar både kunskap och personlighet.

– Det är ett mål jag haft länge, så det känns stort. Samtidigt är det väldigt krävande. Man måste kunna mycket och prestera under press.

Tävlingen omfattar allt från blindprovning till service inför jury. Och bredden är större än många tror. Det handlar inte bara om vin, utan också om sprit, kaffe, te. Det är en helhet.

På Flora märker hon också hur vinvärlden är i förändring. Klimatfrågan påverkar allt fler producenter, och fokus flyttas från tekniken i vineriet till ursprunget.

– Mycket av hur vinet smakar avgörs i vingården. Det handlar om att låta platsen tala, snarare än att styra för mycket.

För Hanna handlar vin i grunden om nyfikenhet.

– Det viktigaste är att man tycker att det är gott. Men vill man utvecklas kan man börja fundera på varför. Vad känner jag? Vad gillar jag?

Hon uppmuntrar till att träna sina sinnen även utanför glaset.

– Dofta på allt. Citrus, kryddor, det du har hemma. Det bygger upp ett minne som du har nytta av när du provar vin.

När hon ser tillbaka på sin egen resa finns en tydlig insikt:

– Jag har varit ganska bra på att följa vägen dit den tar mig, i stället för att försöka kontrollera allt.

I slutändan handlar det inte bara om vin.

Det handlar om att våga vara nyfiken – och ta nästa steg, även när man inte vet exakt vart det leder.